När det lider mot jul.

Det brukar vara så, när det är som mest i verkliga livet är det som tystast på bloggen. Jag har faktiskt inte hunnit med att skriva de senaste dagarna. Vi har packat, tvättat, städat och flyttat vårt pick och pack tillbaka till Örebro. Samtidigt som vi har shoppat julklappar, planerat nyårsfest och organiserat jobb. Lite fullt upp med andra ord.

Men nu sitter jag i vardagsrummet i föräldrahemmet. Brasan sprakar, julgodiset väntar på att bli tillagat och det sista julklappspysslet ligger på bordet framför mig. Utanför yr snön och om två dagar är det jul. Så väldigt fint.

Det gör allt lite ont i hjärtat.

Nu sjunger vår Stockholmstid verkligen på refrängen. Vår lägenhet är så väldigt vit utan böcker, skivor, filmer, ljuslyktor och tavlor. Vita väggar, vit hylla, vita skåpluckor, vit säng, vitt bord. Det fattas bara ett carpe diem i hallen. Marcus flyttade in sina grejer innan mig, så det är en liten chock att se den så... naken. Vår älskade lägenhet.

Vi kommer att sakna dig.

Årskrönikan pt 2.

Eftersom jag och Marcus var ute i Europa hela juni så har jag hur många bilder som helst därifrån, såklart. Men det ska ju inte ta upp hela sammanfattningen så resan fick bli väldigt kortfattad. Här är ett axplock från april, maj och juni.

 Vi hängde mycket på Soleo och jag åt salamifoccacia varje gång.

 Jag åkte och jobbade i Göteborg över påsk. Lite jobbigt och krångligt men himla kul!

 

 Sandra började jobba på Wild West Steakhouse och vi gick dit och dog av mättnad. Fett.

 

Marcus kom hem från Alperna för att få beskedet att han kommit in på Berghs. Vi gick förstås till det bästa stället för att fira. 

 När jag fyllde år i april fick jag världens bästa present av pojkvännen. Vi åkte till huvudstaden, åt gott, drack vin och lyssnade på Veronica Maggio och Radiosymfonikerna. 

 Den första Lisa&Martinmiddagen, inga bilder på människor men ändå en milstolpe. 

Det närmade sig sista maj och vi planerade för fullt inför resan.

 Vi hittade de finaste gömda delarna av Venedig. 

 

 Vi hade strandpicknick så ofta vi kunde. Här i Nice.

 

Vi mös mycket också såklart, på en öde strand i Sête till exempel. 

 

I Barcelona blev vi erbjudna mssor av droger men nöjde oss med dessa. 

Vi träffade Lisa och Martin i Bordeaux och hade en galen kväll som jag inte ens vågar visa bilder från.

 

Sen åkte vi till Paris, bodde på Pete Dohertys stammishotell och gick och gick och gick. 

Så blev det Amsterdam och Berlin och plötsligt var det juli och hejdå Europa. 

Ignorerar totalt att detta är vår sista lördag i stan.

Idag är det nollgradigt och snöstorm med tillhörande vinande vindar, så helst vill man slippa gå ut överhuvudtaget. Vi har lyckats ganska bra hittills. Tänt ljus, ätit frukost, läst tidningen och kollat på Breaking Bad. Men nu känns det som att vi måste trotsa snöäcklet (som det faktiskt är idag) och göra något av dagen. Beckmans julmarknad står på schemat, och ikväll ska vi (?!) på fest.

Konstigt att se sin utsikt spegelvänd, ser liksom ut som ett helt annat ställe.

Alternativt fredagsmys.

Ikväll är jag själv hemma, tar en lång dusch efter ett stenhårt träningspass, äter tacosallad och godis och ser en film. En ganska fin fredag ändå. 

Årskrönikan.

När man har en blogg är man skyldig att varje år när det närmar sig årsskiftet skriva ihop någon form av sammanfattning av det gångna året. Det tycker i alla fall jag. Sååå, här kommer min. 

Det här året har på många sätt varit det bästa i mitt liv. Allra mest på grund av en alldeles särskild person. Denna del av sammanfattningen blir det mycket av honom. Detta är mitt januari, februari och mars.

Det nya året började med att jag och flickorna sprang ut ur skogen någonstans i Dalarna och samtidigt bort från mycket av det som varit vår höst. Mångbottnat.

Vi hängde som vanligt mycket i Elektropoplyan och dessa två var ett vanligt inslag. En jättejättejättetrött blivande pojkvän till vänster.

 

På alla hjärtans dag hade jag någon som sov över och när man inte vågar säga så mycket med ord får man säga det med frukost. 

Jag och Kajsa flyttade in i vår lägenhet på Norr. Förevigade vår första middag. 

Och så hände det. Världens största kärlek och det mäktigaste jag varit med om. Det är det fortfarande, men det visste vi ju inte då. Men vi kunde nog ana.

Vi åkte till London och hade världens finaste helg. Ni vet, helt galet nykära och vill helst sitta ihop men samtidigt pirrigt och det är nästan lite nervöst att bara ta ett kort. Blir helt varm i magen när jag ser den här bilden.

 Jag tränade en del och njöt av att ha Oset så nära.

Och så i slutet på mars gjorde jag mitt första event med Aktivgruppen. Himla kul och fint att fortfarande jobba med dem.

Äntligen ska skräpet bort.

Jag har inte klippt mig sedan dec -11 och känner väl att det kanske är dags nu. Med tre meter långt hår som inte ens är fint när det är helt nytvättat. Kommer nog att få skäll hos frisören, som vanligt.

Bloggtips!

En blogg som jag tycker alla borde läsa är Nina Åkestams. Hon skriver vettigt om miljö, genus, ångest och andra himla viktiga saker. Läs henne!

Vilken överraskning!

Igår skulle vi till Kungsholmen och svärföräldrarna för att fixa med de sista papperna inför Marcus besök på ambassaden osv. Jag följde med mest för att sno deras wifi, som är betydligt snabbare än vår lilla sticka, och inte behöva sitta själv hos oss. Vilken bonus det då blev när vi insåg att alla var hungriga och bestämde oss för att gå och äta pizza på kvarterets Primo Ciao Ciao. 
Det är en kedja som finns lite överallt i Stockholm och känns som ett typiskt standardställe. Standardmat, standardservice och sådär. Men det var faktiskt bra! God mat och himla trevlig personal. Och att äta ute på en måndag känns ju som den ultimata vardagslyxen. 

Den dåliga bloggaren tog som vanligt inga bilder. Ska skärpa mig, lovar.

Idag är jag glad för att:

+ det går så himla bra med träningen, framför allt känner jag mig fett stark, motiverad och vältränad.

+ jag har spenderat eftermiddagen ute i Bagis med Linn och Lykke.

+ jag äntligen bestämt mig för en frisör som jag har tid hos imorgon, hejdå svinto! 

+ det finns massor av roliga planeringsgrejer i min framtid, jag älskar ju att planera och organisera. 

+ det är fortfarande snö och julmysigt, mitt bästa väder typ.

Superglad tjeeeeeeeej.

Separationsångest.

Här och nu känner jag att jag verkligen, verkligen inte vill flytta härifrån. Jag är inte färdig här, inte på långa vägar. Jag älskar vår lägenhet, att bo där vi bor och vara mitt i allt på något sätt. Jag vill inte byta ut det. Det passar perfekt när man är 21 och vill vara med om allt nytt. Innan har jag nog inte riktigt insett att jag måste lämna detta redan innan jul. Förut var det mest ångest för att Marcus ska åka men nu när det lugnat sig så inser jag att jag inte vill lämna Lästmakargatan heller. Men det kommer ändå inte vara samma sak i vår och då kanske det är lika bra att vara hemma med alla mina kära. Jag tror verkligen det och det ska bli mysigt och fint, men  för första gången någonsin så känns Örebro så himla litet och inskränkt. Nu kommer de som säger att Stockholm är precis likadant. Men jag känner mig hellre liten och inskränkt tillsammans med 1,3 miljoner än 130 000.

Köpte ett fräsigt, asdyrt och glittrigt nagellack idag, på tal om något helt annat. Försökte visa det på bilden men det gick sådär.

Svetten lackar.

Denna vecka tror jag att jag kommer att lyckas med det jag försökt med sedan jag slutade jobba. Att träna fem pass på sju dagar. Innan har annat kommit i vägen (typ jobb, vilket är bra) och jag har hunnit med mellan tre och fyra. Men nu jäklar. 

Ett gympass och tre intensivpass hittills. Imorgon får mina stackars ben vila men på söndag kör jag igen. Det känns braaaaaaa! 

Så.himla.stark. Eller?

...

Skrev just ett blogginlägg som var så dåligt att jag raderade det på en gång. Återkommer när jag har något vettigt att skriva.

Värdelös info

Idag har jag bestämt mig för att ha en riktig hemmadag. Hittills har jag sovit, lyssnat på podcast, handlat ingredienser och börjat baka julgodis. Inte speciellt högt tempo alltså, men skönt. Jag tänkte försöka planera lite nyårsfest (som kommer bli gryyyyyym!) men annars bara vila och vila.

Första advent som kändes som julafton.

På morgonen sprang Marcus iväg och köpte lussebullar till frukost.

 

Varför så ledsen? 

 

Sen promenerade vi över Östermalmstorg till Hedvig Eleonoras kyrka. Där var det mysigt och trångt.

Dagen avslutades med riktigt julfika hos faster. +++++ får denna dag!

Och Stockholm är tyst.

Allt jag ser är vitt.

Jag har spenderat början av veckan på jobb i Örebro, därav tystnaden här. Efter en bilfärd på tre och en halv timme (!!!!) är jag äntligen tillbaka i huvudstaden. Nu har jag planerat att stanna här fram tills dess att vi tar vårt pick och pack och flyttar tillbaka. Jag blir lite lycklig i hjärtat varje gång vi kör in genom förorterna, Stockholm känns hemma nu. Precis som Örebro och London. Det är så fint att man kan tycka så mycket om så många olika ställen.

Nu då? Utanför fönstret är det vitt, vitt, vitt och jag vågar knappt gå ut med risk för att blåsa bort. Men till gymmet ska jag, det har jag lovat (har ångest för nära-dödenjobbbigt intensivpass...).

Fnasig lördag

På grund av ännu en vecka med superviktiga projekt så sprang pojkvännen iväg till sin arbetsgrupp redan efter frukost. Nu sitter jag här och väntar mest på att klockan ska bli tillräckligt för att jag ska kunna bege mig till gymmet. 

Men mest av allt längtar jag till imorgon. Kyrkbesök med första adventsfirande och julfika hemma hos faster. Sånt som jag längtat efter sedan i oktober! 

Det (kanske) enda dåliga med vintern, trasiga läppar. Blir så ledsen.