Allt jag ser är vitt.

Jag har spenderat början av veckan på jobb i Örebro, därav tystnaden här. Efter en bilfärd på tre och en halv timme (!!!!) är jag äntligen tillbaka i huvudstaden. Nu har jag planerat att stanna här fram tills dess att vi tar vårt pick och pack och flyttar tillbaka. Jag blir lite lycklig i hjärtat varje gång vi kör in genom förorterna, Stockholm känns hemma nu. Precis som Örebro och London. Det är så fint att man kan tycka så mycket om så många olika ställen.

Nu då? Utanför fönstret är det vitt, vitt, vitt och jag vågar knappt gå ut med risk för att blåsa bort. Men till gymmet ska jag, det har jag lovat (har ångest för nära-dödenjobbbigt intensivpass...).